Vår historia

Jag heter Elisabeth Wallin och bor i Halmstad. Här bor jag med min man, min yngste son och våra hundar. Har i hela mitt liv levt med hundar. När barnen växte upp hade vi Golden Retrievers. Sedan när vår äldsta golden började bli till åren började tankarna på ny hund komma. Även vår yngre goldenhund ville ha en ny kompis. Hon slutade aldrig sörja sin gamla vän.
Jag är ute och går långa promenader varje dag och ville förutom sällskapshund ha en kompis som är med överallt även på mina promenader. Kajsa vår golden orkade inte längre långa promenader.
Så en dag gick ett svart valpknyte förbi på gatan. Jag började hålla utkik efter den lilla valpen som gick direkt till mitt hjärta.  Både jag och min man blev helt sålda på rasen. Vi pumpade de stackars valp ägarna på allt de visste. Följde valpens utveckling, läste böcker m.m. Vi gick på utställningar och såg på olika dvärgschnauzer uppfödares hundar. Skaffade ett begrepp över vilka jag bedömde som seriösa, och inte. Hemsidor på internet granskades också. Värst råkade nog Pepalfas kennel ut. Jag fastnade tidigt för deras vackra hundar och långa erfarenhet. Jag gör sällan något oöverlagt, så jag ställde miljoner frågor till dem om rasen. Allt ifrån hane eller tik( har bara haft tikar innan), till om det samlades matrester i skägget som lukade illa.
Så lämnade Mimmi Pepalfas kennel åtta veckor gammal och kom hem till oss en solig vårdag.
(Mina stora barn hade innan tyckt att det varit häftigare med en dobberman eller rotweiler, men jag var helt övertygad om att jag denna gång ville ha en mindre hund. Det är samma barn som senare alltid ockuperat Mimmi när de är hemma. Jag har aldrig sett en sådan kovändning i åsikter).
När vi tidigare hämtat våra golden valpar, har de darrat lite i bilen. När de precis skilts åt från sina mammor. Mimmi satt kapprakt upp, inte en darrning, bara jättenyfiken. Jag hade aldrig sett en så lugn och trygg valp. Enda gången hon darrade var när hon fick träffa vår golden första gången. Hon var ju lika stor som hennes huvud. Men dagen efter var de oskiljaktiga. Mimmi kröp in hos Kajsa, Kajsa levde upp och slutade sörja sin hundsyster som nu sprang i hundhimlen. Mimmi har aldrig varit skällig. Säger till när det kommer någon bara.

Vi i familjen älskade henne från första stund. Vi har älskat alla våra hundar och de har alltid gått fritt i vårt hus. Mimmi gick till våra hjärtan inte bara för att hon var söt och valp. Utan för att hon är dvärgschnauzern Mimmi, det vill säga: lugn, trygg, lekfull, klok, älskar långa promenader, lätt att ta med överallt, omtyckt av alla hon möter, med andra ord hon är en succe vart än hon går. Jag kom ihåg första hundutställningen. Innan vi skulle in i ringen, stod hon vid ringkanten. Heltaggad. Ungefär Ok matte nu tar vi dom. Jag glömmer inte hur tålmodig hon var när jag gick trimkursen hos Anna Lundholm på CareAbouts kennel. Mimmi stod tålmodigt ut med min nybörjarbehandling i två dagar.

Jag har i alla tider haft en dröm om en egen kennel. Men tidigare har det inte funnits tid och ingen plats. Dessutom anser jag att antingen skall det vara första klass eller inget alls. Inget halvdant arbete. Det krävs mycket kunskap och erfarenhet att driva en kennel. Som kennelägare har du inte bara ansvar mot valpköpare, du har framför allt ett ansvar mot hundarna och rasen.  Jag har förmånen av att få ovärderligt stöd och råd av Pepalfas kennel som är Sveriges främsta, med en erfarenhet av dvärgschnauzer uppfödning i 26 år. Dessutom får jag tips och råd av Kennel CareAbouts här i Halmstad. Kennel Care Abouts har 26 års erfarenhet av uppfödning av Yorkshire terrier , samt Anna tio års erfarenhet av dvärgschnauzers. Det känns tryggt att ha rutinerade uppfödare att fråga och få tips och råd ifrån.
Jag kommer att satsa på kvalitet istället för kvantitet. Nu i början en valpkull per år, sedan max två per år. Hundarna växer upp i hemmiljö. När de levereras, minst åtta veckor gamla ingår:

  1. Registrering i SKK
  2. Id märkning med chip
  3. Veterinär intyg inte äldre än sju dagar, där det också står när och med vad valpen är avmaskad
  4. Vaccinationsintyg
  5. Tre års försäkring mot dolda fel (valpkullsförsäkring)
  6. Mat och skötsel lista
  7. SKK köpekontrakt
  8. Ägaranmälan till SKK
  9. Ansökan om hundförsäkring. Viktigt om olyckan är framme!

 Om rasen
Råttan bet i skägget
Ordet schnauzer dök upp i litteraturen första gången 1842. Schnauz betyder mustasch på tyska. Klippningen av huvudet har sitt ursprung i handfast praktik. Hundarna avlades fram som råttjägare. Skälet till att man började klippa dessa hundar på detta viset var för att skydda dem mot råttangrepp. Råttorna bet i skägget och ögonbrynen istället för i hundens känsliga nos. Det är också därför öron och svans kuperades.
Schnauzern var en gårdshund, orädd och rejäl. De gjorde rätt för sig genom att vakta hus och gård, men även för att jaga råttor. Driften att jag råttor var stark. Många historier berättar om hur ett par schnauzerhundar snabbt och lätt kunde befria en hel gård från objudna gnagare av alla sorter.
Förmodligen var råttjakten ett av skälen till att dvärgschnauzern avlades fram som en egen ras.  Den hade kvar kraften och instinkten, men var med sin litenhet mer praktisk på gårdarna.
Än idag lever instinkten kvar. Det är sällan en dvärgschnauzer intresserar sig för att jaga större vilt, men släpp den där det finns gnagare och upplev ursprunget.
I schnauzerns ursprung som vakthund hittas också en trogen familjehund. En dvärgschnauzer som är avvaktande mot främlingar är inte rädd. Beteendet finns i dess natur. Hunden vill själv bedöma det okända, precis som goda vakthundar gjort genom alla tider.
Den har ett energiskt temperament som paras med lugn och lekfull tillgivenhet. Den är klok, orädd, uthållig, läraktig och vaksam. Detta gör dvärgschnauzern till en tilltalande vakt och sällskapshund. Epitetet ”en stor hund i litet format” har sin grund i det intelligenta och tuffa, men godmodiga temperamentet.
Schnauzern älskar att leka och det kan gå ganska vilt till. Det är nästan omöjligt att trötta ut en dvärgschnauzer. Den är mycket konditionsstark och livlig ute, men i gengäld lugn inomhus. Den uppskattar träning som t.ex. agility, men också bara promenader och normal stimulans som den får i ett vanligt familjeliv.
Dvärgschnauzern är en bra barn och familjehund. En dvärgschnauzer som får växa upp med barn avgudar dem. En vuxen dvärgschnauzer som aldrig träffat barn kan ibland vara lite avvaktande, men får den väl vänja sig, blir den oftast mycket förtjust i dem. På grund av sin stora förmåga till anpassning lämpar den sig för de flesta familjer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>